Näsplastik

Näsplastiker är ett vanligt plastikkirurgiskt ingrepp. Precis som vid diskussionen rörande ansiktsimplantat (t.ex okbens-eller hakimplantat) är det viktigt att man vid konsultationen har en möjlighet att med hjälp av datoranimation ge patienten en bra förståelse av hur det kan komma att se ut efter en genomförd operation. Samtidigt ges även kirurgen möjlighet att tydligare förstå patientens önskningar.

Datorn kan på ett åskådligt sätt visa hur näsan kan förändras. Man måste dock komma ihåg att det datorn visar inte är detsamma som ett faktiskt slutresultat. Många faktorer påverkar resultatet. En tjock hud kan begränsa förutsättningen att forma nästippen, så att den t.ex blir så smal som patienten tänkt sig. En hängande nästipp kan bero på att mellanansiktet är tillbakaskjutet i förhållande till underkäken. I sådana fall kan man ibland behöva lägga in ett implantat under nästippen för att verkligen lyfta upp densamma.

I princip kan man säga att det finns två olika former av näsplastiker, slutna näsplastiker och öppna näsplastiker. Vid slutna näsplastiker läggs själva snittet inuti näsöppningarna, varvid snittet blir ”osynligt”. Denna typ av operationsmetod kan användas vid många former av näsplastiker. Man kan t.ex minska en knöl på näsryggen, omforma tippen, flytta in näsans benväggar för att minska bredden. Vid mer komplicerade fall kan man behöva göra en öppen näsplastik, varvid man lägger ett litet snitt i väggen mellan näsöppingarna, sedan fortsätter snittet in i vardera näsöppningen. Med hjälp av detta snitt kan man frilägga mer av den underliggande vävnaden, och därmed ha större möjlighet att korrigera/omforma näsan.

Septumplastik är i princip en tredje form av näsplastik, som innebär att man försöker räta upp en sned eller böjd nässkiljevägg. Vid denna typ av ingrepp läggs snittet som regel på ena sidan av nässkiljeväggens slemhinna. Snittet syns i praktiken inte.

Operation

Operationen kan genomföras med hjälp av lokalbedövning, men som regel använder vi både narkos och lokalbedövningsmedel. Med hjälp av tamponader i näsöppningarna kan man förhindra att blod rinner bakåt i svalget under operationen. I slutet av operationen brukar vi forma ett plastgips som läggs på näsryggen för att motverka svullnad samt för att hålla vävnaden på rätt plats .

Komplikationer

En orealistisk förväntan på slutresultatet är den största risken med detta ingrepp. Därför är konsultationen av stor betydelse för att skapa ett samförstånd mellan patient och plastikkirurg. Blödningar och infektioner kan förekomma. Känselnedsättning i nästippen upplever de flesta under de första månaderna, men detta fenomen försvinner nästan alltid, och efter ett år är det mycket ovanligt.

Efterförlopp

Plastgipset användes under den första veckan. Därefter används tejp under en vecka. Det kommande slutresultatet bedöms först efter sex månader. I samband med denna kontroll tas nya fotografier, som jämförs med de bilder som togs före operationen.

Se före- och efterbilder

Se priser